Pensacola

Anledningen till att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen är att det känns som man kommit in i vardagen här nere. Och om vardagen vill väl ingen höra, eller hur. Jag ska iaf försöka plocka ut de extravaganta bitarna ur vardagen och leverera dem till er. Vi börjar därför med lite vardagsrutiner. Har äntligen kommit igång med lite idrott här nere. Har spelat fotboll i gymmet med ett gäng amerikanare två gånger. Mitt nya smeknamn är numera: "the beast from the east". Under andra fotbollspasset kommer det plötsligt en snubbe inspringande med en CD-skiva i handen. Han trycker in den i cd-spelaren och trycker på play. Döm av min förvåning när jag hör tonerna från Basshunters "Vi sitter i Ventrillo och spelar lite data" komma ut från högtalarna. Killen har hela Basshunters CD och jag spelar fotboll i 2 h till Basshunter. En av låtarna på CD:n var dessutom Patrik LIndbergs(Målvakt i sturehov) "Vifta på händerna". Efter ytterligare lite efterforskningar så visar det sig att även min roommate James har hela Basshunters skiva. Han är tydligen stor här. Det är inte så att alla vet vem det är men ändå.

Brukar även simma en del i simhallen. Århundradets citat kommer även därifrån. En gubbe på badet sa att han först trodde att jag var Michael Phelps eftersom jag var så lång och ståtlig. Visserligen skedde detta i omklädningsrummet och inte i vattnet men ändå.

I fredags bjöd jag och Enriq på barbecue utan grill, vi tänkte först grilla men kom på att det var för mycket jobb så vi stekte hamburgarna istället och gjorde pastasallad. Vi satt nere vid poolen vid westvillage och det var ca 15 pers från världens alla hörn på festen. Senare kvällen gjorde jag Gustavs numera klassiska korttrick för japsarna. Nu tror de att jag är någon slags medicinman eller något, sådan succe blev det.

I lördags var det återigen dags för ett besök på stranden:


Pamela Anderson sitter i bilen

Vart slutar stranden?

Passa dig för denna Krab(b)a[t]

Idag måndag var det dags för skola igen. Jag köpte pepperonipizza till lunch. Till min stora förargelse så såg jag när jag gick ut från lunchen att de delade ut gratis pepperonipizza utanför. Det var ett evenemang som hette Rock the vote som skulle försöka hippa upp politik lite. Superintendents(Skolöverhuvuden?, tänk Simpson: superintendent Chalmers), Majors(Borgmästare) och Presidentkandidater gjorde reklam för sig. Superintendents Och Majors var där i egen hög person. De flesta var helknäppa gamla gråhåriga gubbar som bara pratade dravel men en snubbe utmärkte sig. Killen kliver upp på scen med en vit gitarr, vita solbrillor och hästsvans. Hans hjärtefråga var miljö och han var riktigt vettig. Först pratade han lite om hans åsikter sen avslutade han sitt framförande med en låt som han skrivit själv. Kommer inte ihåg all lyrik men den gick något i stil med Fascist are greedy. Naturligtvis tog jag mig ett snack med snubben efteråt. Han hette Eric Schmidt. Så är ni invånare i Escambia county så vet ni vem ni ska rösta på. Under samtalet med Eric kom det också fram en annan tjej för att ställa frågor. Hon visade sig vara något så ovanligt som en amerikansk socialist.

På återseende