Pensacola

Bilder kommer när jag är tillbaka i Pensacola. Sitter just nu i ett hotellrum utanför Tampa och andas ut efter mitt livs första NHL-match. Det var jävkigt tufft att gå på nhl hockey även om jag hade väntat mig mer av spelet och publiken. Vi var på Tampa bay lightnings mot new jersey devils. Tyvärr så missade vi inåkningen och alla fyrverkerier innan matchen eftersom vi först åkte till St Petersburg istället för Tampa. Efter mycket om och men hittade vi iaf arenan och anlände lagom till match start. Vi köpte de bbilligaste billjetterna som fanns för endast 80 kr och blev placerade längst upp i den relativt öde arenan. Det var ungefär havfullt/halvtomt. Tampa Bay var tydligen ett skitlag som ligger sist i tabellen därav den låga publiktillströmningen. Det märktes också på plan och New Jersey tog kommandot direkt. Efter 1 o 1/2 period leder de med 5-0. Då byter Tampa målis och matchen lyfter sig ett tag och Tampa går upp till 5-3.Publiken och orgelsnubben taggar til ett tag Men när NJ gör 6-3 i tredje perioden är matchen avgjord.Inramningen och all musik var precis som i tv spelets värld och var väldigt häftig.

  Det har blivit mycket bilresa hittills och man inser ju att USA är otroligt stort. Något besök i Miami blir det nog därför inte på denna resa.I morse var vi ute i ödemarken vid en källa där vi såg fullt med gamar och även några sjökor! I morgon bitti åker vi till clearwater och glassar på stranden hela dagen.


Hörs.

De närmaste veckorna kommer bli händelserika. I kväll kommer mina föräldrar och då ska vi resa runt i Florida. De skulle ha anlänt i går kväll men planet var inställt. Antagligen kommer vi därför att ändra våra resplaner lite. Det blir nog Miami istället för New Orleans. Vi blir borta i en vecka och kommer hem nästa Lördag. Veckan efter det är den sista skolveckan så jag kommer vara i Pensacola och plugga i alla fall fram till onsdag. Och om New Orleans vistelsen blir inställd måste jag faktiskt åka dit efter onsdag nästa vecka i stället. New Orleans vill jag inte missa. Veckan efter det är det examensveckan så det blir väl lite plugg antar jag. Men eftersom sluttentan bygger på de tidigare proven vi haft så är det nog ganska lugnt för mig. På söndagen den 14 december efter examensveckan drar jag till Mexico där jag ska möta upp Sofie på Mexico citys flygplats. Där kommer vi spendera tre veckor med sol, bad, mayaruiner, kultur, mat, långa bussresor och natur. Nuvarande resplanen är att ta en långfärdsbuss(19 h) österut från Mexico city till Merida på Yucatanhalvön. Därifrån tar vi oss till Chitzen itza som är ett gammalt Mayatempel i djungeln. Sen bär det vidare till cancun och framförallt stränderna söder om cancun, playa del carmen och tulum. Vi tar bussen ner till chetumal på gränsen till belize. Kanske åker vi in i Belize också beroende på hur mkt tid vi känner att vi har. Från Chetumal åker vi till en till Indianstad som heter Palenque med massor av historia. Nära Palenque ligger också två vackra vattenfall ute i djungeln. Vi åker vidare mot San cristobal de la casas som likt Mexico city ligger på 2000 meters höjd. Där kan man åka båt i en canyon med 800 meter höga bergsväggar på bägge sidor. Sen åker vi tillbaka till Mexico city och den 6 Januari kommer vi hem till Sverige.

Pensacola.blogg.se har reinkarnerats av blogguden Bloggvishnu. Nu i ett högre kast och därmed på en högre nivå i sin väg mot Nirvana.

Vi börjar med de två största evenemangen ni missat när ni varit borta:
Stora händelse nr 2: Halloween
Som ni vet så tar ju amerikanare det här med pyntande på lite för stort allvar. Många hus var totalt utsmyckade med spindelnät och urkarvade pumpor. Priset som mest övertända pyntare tar ändå en roommate till Eleonora och Manon. Två månader innan Halloween hade hon pyntet framme med orangea lönnlöv, pumpor, godis m.m. När jag sedan var på besök och försökte ta mig ett smakprov på Halloweens sötma så hade hon mage att refusera min vänliga men bestämda förfrågan.

Festen då? Jo, då den motsvarade förväntningarna.

Veckan innan Halloween så var den mkt uppsnackad så förväntningarna var höga då vi begav oss ner till Pensacola beach och nattklubben Captain fun där festen skulle hållas. Mkt riktigt så var nästan alla som jag känner där och kvällen blev mycket lyckad. Jag stiftade även ett par nya bekantskaper i form av USA:dåvarande vicepresidentkandidat som dock var lite väl på lyset så nära inpå valet.

 
Min utstyrsel har jag lånat av min japanska vän Maiko(OBS. det här är ingen modeblogg)


Vad har hon klätt ut sig till frågar ni er förstås. Jo, tjejen bredvid mig försökte representera en Geisha. Resultat blev mindre lyckat. Alla ser ju att hon är från Sydkorea.


Tisdag den 4 november klockan 22.30:

Jag satt och drack Budweiser och kollade på TV med två finnar. När jag för ett ögonblick är lite ouppmärksam på TV:n hör jag plötsligt ett skrik utifrån. Det låter som om någon som håller på att bli våldtagen på våningen över. Jag öppnar dörren ut för att kolla vad som står på. Där ute ser jag fullt med negers som dansar och skriker. En nervsignal skickas mellan mina bägge hjärnhalvor. Den säger: Valet är avgjort: Obama for president. Glädjen är total i hallen utanför en finnes lägenhet i West village. Folk(enbart svarta) springer runt och skriker ut sin glädje i eufori. Jag ser fyra tjejer i hissen som anländer med en tårta. De ropar till mig: Hey, white boy. A nigger rules this country now. Ett leende sprids över mitt ansikte. Två minuter senare anländer två polisbilar. Någon republikan hade ringt polisen och kunde inte unna demokraterna att fira. Jag går upp till min lägenhet för att reta James som röstade republikant med anledningen att han fan inte tänker betala för någon annans sjukvård.(Hans är dock betalad av andra tack vare hans fars militärinsats) Jag säger Ha, nu får du betala för andras sjukvård. Han är oerhört irriterad och säger att han ska hälla vatten på de firande.

Jag och ena finnen försökte åka in till downtown för att fira men vi fick ingen skjuts, så vi blev kvar på campus. Vi gick bort till skolan där valet visades på storbild, där såg vi Obamas segertal. Vasst. Mccain var också stor i motgång och hyllade Obama.

Floridaborna röstade även på lite andra grejer. Det var 5 olika propositions. Den mest uppmärksammade var den om bögars rättigheter. Florida röstade mot förbättrade rättigheter. Borgmästare här i Pensacola blev en republikan. De kandidaterna jag tjötade med kom tvåa och trea.

Dagen efter valet så växte en sprudlande optimism i mig. Förhoppningsvis är det det här världen behöver just nu och Obamas prat om förändring är precis vad USA behöver i alla fall. Kritik bland mina bekanta mot Obama har varit att han inte har sagt särskilt mycket konkret under kampanjen utan det mesta har varit just prat. Återstår att se om han kan växla ord till handling. Optimism präglar iaf halva landet efter valet. Varje gång jag såg någon svart dagarna efter valet blev jag glad. Jag vet att det är fördomsfullt att säga att alla svarta röstade på Obama men det ligger nog ganska nära sanningen. Det är iaf en seger mot rasmotsättningar och den rasism som fortfarande är stor här.


Bu




Blev du rädd? Inte?


Nu då?

Ok, sätt dig på stolen igen så ska du få höra hur Crcodile Dundeerik fick denna köttätare på bild.

Jag och grannen Byler var på söndagsutflykt med kanoten. Byler är lite modigare än tidigare nämnda spanjor Enriq. Dessutom är han inte rädd för döden. Vi lyckades således komma ca 5 meter ifrån den soldyrkande alligatorn. Jag lyckades således plåta några bilder av den innan vi begav oss iväg mot nya jaktmarker. När vi lämnar platsen i högmod efter vår våghalsighet möter vi en barnfamilj med mor, far och en liten dotter. Till vår förvåning åker de cirka två meter ifrån det fortfarande stillaliggande djuret och vårt självförtroende var ett minne blott.


Ett amerikanskt Naturreservat. Med kolkraftverk.


Veckan som kommer består av hårdplugg och två prov. På fredag kommer mina föräldrar hit och som kompensation för bristande uppdateringar på bloggen offentliggör jag här hela det preliminära programmet för veckan.

Reseplanering, grov och detaljerad

to 20 nov
21.00 Ankomst
Hyr bil
Åk till UWF
Checka in på hotell
Käka

Fredag 21
typ 06 Ev soluppgång över pensacola beach.
09 Kanottur i alligatorland
11 Jag är klar med provet. Avresa till New Orleans Resa: 3.09 h.

Paus i Casinostaden Biloxi

Hotelincheckning samt nöjen i French quarter

Lördag 22
New Orleans forts

Söndag

Resa till Tallahasse(5.56 h)
Hotell i Tallahasse

Måndag
Tidig Avresa till Orlando(4.02h)
Ev stopp i Ocala national forrest, Silver springs och kolla på Alligatorer, sköldpaddor m.m.
Hotell i Orlando


Tisdag
Orlando
Ev Spaceport USA

Onsdag
Orlando på dagen sen avresa till Tampa
För Hockey match Tampa - New York Rangers
Hotell i Tampa/St petersburg

Torsdag
Bad/annat

Fredag
Bad/annat
Ev sen resa till Pensacola

Lördag
Ev tidig resa till Pensacola
Flygavgång 16 25?



Saker att göra:

Tampa
Salvador Dali museum
Hockey
Clearwater USA:s bästa strand enlig dr beach http://www.drbeach.org/drbeach/best_beach_list_2008.htm
pinellas suncoast: 45 km långt pärlband av småöar.

New Orleans
Superdome
Orkanskador
Jazz
French quarter(Bourbon street) Turisternas Jazzgata
Missisippi deltat
French Street Lokalbefolkningens Jazzgata

Orlando
75 km till Spaceport USA http://www.usatourist.com/english/places/florida/kennedy.html
Nöjesparker: Disney World, Universal, Wet n wild, Ripley's believe it or not!, Sea world, Discover cove,
Sleuths mystery dinner show http://sleuths.com/
Laureen?
http://www.goorlandocard.com/
http://www.tripadvisor.com/Attractions-g34515-Activities-Orlando_Florida.html

I gryningen i torsdags begav jag och David oss ut på ett fantastiskt äventyr. Vi skulle bege oss till Fort Pickens som är en gammal militärbas som ligger vid mynningen av Pensacola bay. Fort Pickens byggdes 1834 för att försvara Pensacola mot inkommande båtar. Den var i bruk ända fram till 1942. Basen ligger längst ut på den väldigt långsmala och vackra ön där Pensacola Beach ligger på. Den består i princip bara av en sandbank där man kan se havet från båda sidorna.

Så här såg ingången till fort Pickens ut. Men där var vi inte än. Vi hade en lång resa framför oss innan vi nådde målet.

Vi gav oss iväg redan klockan sex på morgonen för att kunna njuta av soluppgången på stranden och för att undvika den värsta värmen.

Och vilken soluppgång sen. Vackrare än Mona Lisa.

Ok, Lars Ohly är inte gud. Jag är gud.

Tidigare fanns det en bilväg ut till fortet men den hade blivit förstörd av diverse orkaner så nu var enda sättet att ta sig ut med cykel eller båt. På internet hade vi läst att vi hade en 7 mile(drygt en mil) lång resa framför oss varav man skulle bli tvungen att gå 1 mile och kunde cykla resten.

Vi försökte trots allt cykla i sanden men blev snart varse om att det var en omöjlighet.

Långt borta i horisisonten såg vi två kullar på den annars så platta stranden.

Det visade sig vara den gamla vägen som hade blivit ihopkörd till två kullar. Vi tog en välbehövlig vattenpaus men efter ungefär en minut var vi så groggy av oljestanken att vi blev tvugna att gå vidare. Vi gick och vi gick men kom aldrig fram till någon ny cykelväg. Vi insåg att vi hade blivit lurade, vi hade nu gått betydligt mer än en mile i djup tung sand. Så vi lämnade cyklarna och bestämde oss för att gå utan dem istället. Men efter ett tag ångrade vi oss och hämtade cyklarna igen.

Ni kan tänka er glädjescenerna när vi äntligen hittade denna lilla vägremsa halvt eroderad ner i havet där vi äntligen kunde cykla en lite sträcka. Riktigt frän cykling var det. Tyvärr låg stora delar av vägen i strandkanten vilket på vissa platser förstörde stranden och gjorde den obadbar.


Till slut kom vi fram till en cykelväg men totalt var det nog 5 mile gång och 2 mile cykling. Efter ett tag upptäckte vi denna vapengömma från 1942. Vi gick in.

Därinne hittade vi denna mörka gång. Vi gick inte in.

Äntligen framme vid Fort Pickens. Stranden var obetalbart vacker men restricted area. Vi reflekterade över att det var fantatiskt att komma hit idag men att vi inte skulle vilja vara här för 100 år sedan.

Det här tornet var min favorit. Det ser ut att vara hämtat ur pangpang-spelet Far cry instinct. I verkligheten var det ett torn som användes för att ställa in siktet på en kanon från andra världskriget. Det fanns tidigare ett likadant torn

och denna kanonen mittemellan. Med hjälp av vinklar och trianglar ställde man sedan in siktet på kanonen.

Givakt.

Sammantaget var det en fantastisk upplevelse även om David inte var lika exalterad med tanke på att han har bott på en liknande strand i hela sitt liv och var lite frustrerad över allt gående.


I går lämnade jag Pensacola för första gången. Jag åkte till Niceville med mina andra roommates James och Jeffrey, samt Jeffreys tjej Molly. Vi skulle på Mulletfest(Fiskfest) i redneckland. Vi åkte först till Jeff:s föräldrar i Niceville. Jag kom mycket bra överens med hans familj och jag lärde hans far ett och annat om politik. Hans mor var en riktig bullmamma som bjöd på kakor och käk. Festivalen var på ett stort grönområde där de slagit upp tält och karuseller. Människorna var antingen klädda i cowboyhatt, militärkläder eller både och. Det spelades countrymusik och såldes stora öl. Jag har aldrig sett så många pickups samtidigt i hela mitt liv. Stämningen var således på topp och jag åt friterad haj och oreos(chokladkakor).

Under veckan som gått har jag försökt sätta mig in i lite politik. Har spanat på den amerikanska presidentdebatten och idag även den svenska partiledardebatten. Favoriten är onekligen Lars Ohly. Han är enligt mig den bästa politikern i modern tid. När jag kommer hem ska jag fanimej köpa ett porträtt på honom och sätta upp på väggen. Che Guevara börjar ju bli något uttjatad vid det här laget. Ska även försöka rapportera lite om det kommande presidentvalet i November. Ni blir ju söndermatade med amerikansk politik i Aftonbladet och Expressen redan så jag ska väl inte överdriva rapporteringen men det kan ju vara intressant att höra vad de riktiga människorna här har för åsikter.

Här är mina favoriter vad det gäller moderna politiska låtar. Janne Det är dags att gå vidare från Hippiesar som sitter i en cirkel och kritiserar Vietnamnkriget på gitarr. Kriget är över och blå tåget är pensionärer nu.

En träffsäker låt om fördomar av Timbuktu. Nästa gång du har fördomar mot någon föreslår jag att du talar med personen ifråga och därefter gör en ny bedömning.
Timbuktu - Pendelparanoia
http://www.youtube.com/watch?v=Oz8LpKC2bd0

Grym låt om klasskillnader, rasism, utsugning av människor och kritik mot systemet. Ja, den har allt helt enkelt. Lyssna, reflektera och njut.
The Poverty Of Philosophy av Immortal technique
http://www.youtube.com/watch?v=bURgTLHryrg


Denna låt tillängnas alla knarkare med argumentet att det bara påverkar dem själva och deras kropp så ingen annan borde bry sig. Hela sydamerika är galet pga av knark så även Pakistan och Afghanistan för att inte tala om hur det påverkat våra egna gator med alla mc gäng och förortsmaffior som sprider ut sig i Sverige.
Peruvian Cocaine av Immortal Technique
http://www.youtube.com/watch?v=TJfumftYyxY

Ok, inte så djup men skön låt och att dissa presidenten är alltid kul
Pink - Dear Mr. President
http://www.youtube.com/watch?v=4eRApNHSRRk

I övrigt så spenderades Fredagskvällen med Biljard på en sjaskig biljardsalong. Som en motpol till alla politiska slagdängor så satte någon på denna låt på jukeboxen. Faktum är att jag gillar musiken. Texten är dessutom väldigt underhållande.
Red Neck Girl av Hank Williams Jr
http://www.youtube.com/watch?v=-KLBCVwXM-w

I går lördag så var det Battle of the halls vilket innebär att de olika korridorsboendena tävlade mot varandra i olika mer eller mindre fåniga grenar. Roligaste var fiskkastning. West village där jag bor kom sist men jag gjorde bra ifrån mig i det jag ställde upp i. Jag inledde med Volleyball men ingen av mina medspelare visste hur man träffade bollen så jag åkte hem och kollade på Sverige Portugal med mina portugisiska grannar istället. Jag kom tillbaka lagom till boccia, vilket vi naturligtvis vann och jag visade att formen från sommarens bouleslutspel håller i sig. Sedan var det dags för kickball vilket är baseball fast man sparkar en stor lätt boll istället. Att göra homerun vilket jag givetvis gjorde är i princip omöjligt i och med att man inte kommer så långt. Vi slutade tvåa totalt i grenen. Efter det ställde jag upp i dragkamp 10 - 10 5 killar+5 tjejer. Vi hade ett relativt litet lag i förhållande till motståndarna som till stor del bestod av gigantiska råfeta stora svarta. Jag hamnade långst fram och tryckte dobbarna ner i gräset. Efter två minuters slitande tröttnade motståndarna och vi vann en överaskande seger. Det var således dags för final och motståndarna var nu om möjligt större. Det blev ytterligare en långdragen match och efter två minuter verkade vi ha tröttnat och var centimetrar från förlust. Jag var återigen längst fram hade vid det här laget minst tio adrenalinstinna stora feta svarta som stod och skrek på mig. Det gav tydligen mig och laget de extra krafterna som vi inte trodde vi hade och vi vände på steken och vann. Det kändes som om vi var som mammor som räddade sina barn genom att lyfta en bil. Jag har fortfarande värk i handflatorna som påminner mig om bedriften.

Idag har jag följt med Sebastian till hans kyrka! Det var intressant. Anledningen till att jag följde med var att han sa att det var en modern kyrka utan de värsta värderingarna som kyrkan kan stå för. Mycket riktigt så var kyrkan väldigt nytänkande och samlingen började med att ett rockband spelade religiösa låtar. Riktigt bra var de faktiskt. En av pastorena i kyrkan var dessutom bög vilket är ett bra betyg på att kyrkan är tolerant. Det var några freaks som stod med armarna i luften och såg skumma ut men totalt sett fick jag mersmak av besöket. Kul att se en mer tolerant kyrka. De var varken baptister, katoliker eller protestanter utan hade en lite friare tolkning av bibeln. Sebastian själv skulle nog betraktas som syndare i vissa frågor av den traditionella kyrkan. Intressant iaktagelse var också att de gamla herrarna Lukas och Mateus i bibeln hade bytt namn till Luke och Matthew.

A men är det redan färdigskrivet för idag?

Tv tips
Världens konflikter
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1235146

Riktigt bra program om man vill ha en snabbkurs om vad som sker och varför i världen.

Jag har nu varit här i en och en halv månad och ska försöka mig på att jämföra hur det är att leva i Pensacola respektive Örebro. Det ska sägas att Pensacola inte är representativt för Florida utan folk härifrån säger att det är mer som Alabama som tillhör den amerikanska södern.  Jag gör det i kvällstidningsformat med betyg på olika kategorier.

Livsåskådning & värderingar
Båda städerna sägs ligga i så kallade Bibelbälten. Man kan dock inte jämföra graden av religiositet städerna emmelan.

Pensacola: 1 Merparten är religiösa. Baptism är den dominerande religionen. Baptism är en del av kristendomen med särdraget att man"döps" vid vuxen ålder. Religionen påverkar folks värderingar, hur de röstar dess syn på sex, m.m. Just ämnet sex är ett väldigt diffust ämne här eftersom ungdomarna matas med det från TV:n hela dagarna samtidigt som dess föräldrar säger till dem att vara återhållsamma. Synen på homosexuella här är också väldigt 1800-tal. Många här är militärer och har en skev uppfattning om krig, terror och Islam. Miljötänk existerar inte här och som med så mycket annat skyller jag det på religion och kapitalism.

Örebro: 4 Mer sekulariserat. Folk har sundare värderingar.


Strand
Pensacola: 4, En given femma om det inte vore så svårt att ta sig dit. Det tar drygt 20 min från campus med bil. Utan bil så går det en buss dit och en hem per dag med betydligt längre restid. Skön temperatur i vattnet.

Örebro: 1

Lätttillgänglighet
Pensacola: 1 Har man inte bil så kommer man ingenstans. Allmänna kommunikationerna är usla. utnyttjas bara av svarta mcdonaldsarbetare och uteliggare. Det är fult att åka buss. Dessutom är folk rädda för varandra. Vill man härifrån är det flyg eller bil som gäller. Tåg saknas helt, långfärdsbussar går det ca 2 om dagen härifrån. Skulle fått 0 om det inte vore för att man kan ta cykeln med sig på bussen. Avstånden i USA är dessutom ofantliga. Jag som trodde att Sverige var stort. Även staden Pensacola är utspridd och det saknas helt höghus. Cykel är inte att rekommendera här tar du den så får du åka i cykelfilen som ligger mellan svängfilen och de fyra övriga.

Örebro: 4 Bra allmänna kommunikationer samt cykelbanor. Jag vill dock ha gratis kollektivtrafik och att man kan ta med sig cykeln på den.

Klimat
Pensacola: 3 Halva året är det så varmt så att det knappt går att vistas utomhus. Luftfuktigheten är hög vilket är dåligt. Svetten rinner av att bara sitta ute. Men jag älskar värmen. Långsiktigt skulle den nog vara jobbig. Amerikanarna själva vistas knappt utomhus utan de sitter i sina bilar med motorn och AC:n igång istället. Helt underbart att kunna sitta ute på kvällen och snacka skit i värmen. Ingen snö.

Örebro: 2 Fyra årstider är ett plus. Kylan, regnet är ett stort minus. Kommer definitivt sakna att sitta ute i kvällsvärmen när jag kommer hem. Vädret bidrar till att människorna sitter inne och ser på TV och inte möts och har trevligt som i sydeuropa.

Ekonomi
Pensacola: 3 Man tjänar mindre här. Min roommate tjänar 9$(63 kr) i timmen på sitt jobb vilket verkar vara hyfsat standard. Mat, Alkohol, Bilar, Bensin är dock billigare. Mycket av amerikanarnas pengar verkar gå åt till hyran.

Örebro: 4 Är man inte lärare så får man vara nöjd.

Trevlighet
Pensacola: 3 Människorna är trevligare mot främlingar här men samtidigt så är det bara på ytan. Okända människor säger How are you doing till en, men de går vidare innan man hunnit svara. Folk är samtidigt rädda och bor i områden med staket runt och har pistol i huset. Dessutom går de inte ut och möts. De sitter i sina bilar med AC i kön till Drive in hamburgerian och talar bara med rösten i luckan.

Örebro: 3 Folk kan behöva bli lite mer öppna och trevligare mot främlingar. Jag tror även att vädret är en begränsande faktor som bidrar till att skapa sociala barriärer mellan människor.

Socalt skyddsnät
Pensacola: 2 Allt är business här. Du behöver sjukförsäkring för att få vård. Alla har inte råd med det. Att plugga på universitetet är skitdyrt. Många studenter jobbar heltid för att ha råd med studierna. Andra har fått stipendie för att de är halvdanna i Idrott. Har du pengar är dock kvalitén god.

Örebro: 5 Jag är den ende utbytesstudenten jag pratat med som får gratis universitetsutbildning. Jag är ytterst tacksam för det. Sjukvård är i princip gratis och håller god kvalité. Skola och sjukvård tenderar dock att försämras pga. privatiseringar.

Uteliv
Pensacola: 2 Dricker du alkohol måste alla i rummet vara över 21. Lagen förstör lite av partystämningen här speciellt eftersom det finns 20 poliser på campus som inte har annat att göra än att jaga fulla ungdomar. Jag anser dock att lagen är bra för samhället i stort. Finns en bra nattklubb i stan. I övrigt bara gaybarer. Fraternities anordnar ibland coola husfester offcampus men bil krävs för att åka dit och ofta kör föraren rattfull.

Örebro: 3, trött på Klaras, Frimis, Strömpis och Backstage? Då har du inte besökt Mugs and Jugs. Staternas motsvarighet till E4 baren.

Bebyggelse och demografi:
Pensacola: 1 Stadskärnan är rena spökstaden man ser inga människor på gatorna. Folk shoppar inomhus i köpcenter i stället. Allt är utspritt alla har låga hus vilket innebär att avstånden blir offantliga.

Örebro: 3 Mer blandad bebyggelse, vilket gör att staden inte blir lika stor. Stadskärnan är roligare och känns betydligt mer levande. Lite väl segregerat.


Natur
Pensacola: 3 Djurlivet är magnifikt. Har sett Alligator, pelikaner, sköldpaddor, delfiner, flygfiskar. Havet och stranden är enastående. Stadsmiljön, spindlar och Lovebugs drar dock ner betyget till en trea.

Örebro: 3 Naturen är lättillgänglig och grön. Jag gillar skog utan farliga djur. Lite platt och trist kan tyckas.

Totalt:
Pensacola: 23
Örebro: 32

Bortsett från klimatet är Sverige en mycket bra plats att leva på. Sen jag kom hit uppskattar jag mer de positiva grejerna med Sverige. Om jag skulle flytta till USA permanent så skulle det inte bli Pensacola. Jag skulle nog satsa på någon större stad med mer utbyggd kollektivtrafik i så fall.

Ja, ni hörde rätt. Idag har jag sett min första livs levande fria alligator. Det här är historien om hur det gick till:
Jag och Enriq hade lånat en kanot av skolan. Vi la i den i naturskyddsområdet precis intill campus. Förväntningarna på att få se alligatorer var låga. Folk vi pratat med sa att de var sällsynta, folkskygga och om man väl såg dem små. Vi trodde aldrig vi skulle få se en redan på vår första kanottur. Turen började och vi färdades uppströms längs den smala ån som rinner genom ett träsk. Vi paddlade ytterst varsamt för att inte skrämma bort djurlivet. Efter ett tag blev terrängen oigenomtränglig och vi vände och färdades nedströms istället. Tanken var att vi skulle åka till den stora floden Escambia river. Naturen var underbar. Vi såg rikligt med små och stora fiskar i vattnet. Vi åkte in i en liten korvsjö där plötsligt en gigantisk fågel flög upp från vassen. Resan gick vidare och plötsligt ser jag något gråaktigt i gräset på stranden. Efter ett tag inser jag att det faktiskt är en alligator jag ser och samtidigt som jag plockar fram min kamera så viskar jag tyst till Enriq som sitter fram i båten att jag ser en alligator. Vid det här laget var vi inte mer än femton meter ifrån besten och vi har fortfarande fart i kanoten. Enriq drabbas av en mindre panikattack och försöker backa och plaskar med paddeln i vattnet. Alligatorn blir skrämd och simmar ner i vattnet under oss ungefär samtidigt som min kamera är redo för avlossning. Med kameran i ena handen, paddeln i den andra och en best under oss var det bara att börja paddla allt vi hade. Det blev ingen Escambia River denna gång men lika glad är jag för det. Att stå öga mot öga mot en alligator var helfränt. Den var uppskattningsvis två meter lång. Jag ska definitivt ut fler gånger med kanoten men vi får väl se om jag får sällskap av Enriq eller ej.


Tidigare i veckan var jag även ute på boardwalken och tog kort på de utlovade sköldpaddorna.

Nu behöver jag alltså inte äta ris något mer.

Torsdagen var dock redan planerad och det bjöds på japansk afton. Hitomi och Natskui lagade mat. Hela konceptet föll dock lite i och med att jag som sagt inte behöver äta ris längre. Men tjejerna lyckades rätt bra ändå. De gjorde en nudelrätt med lite kardemummasmak samt en rätt som kan sägas vara en blandning av vitkål, pannkaka, fläsk och omelett kryddat med lite fiskfjäll. Förväntningarna var väl inte så jättehöga men det smakade faktiskt bra och jag tryckte i mig rubbet.

Natskui, Hitomi och amerikanen Zero Blank are preparing yakisoba

Cutting the okonomiyaki.


Jag har även hunnit med ytterligare en utflykt till downtown Pensacola med buss och cykel. Nu är det officiellt, det är världens tråkigaste stadskärna. Känns lite som en spökstad när man går där. Man ser inte många människor bortsett från de i bilarna. Shoppar gör man i köpcentren. I stadskärnan finns bara några konstaffärer och restuaranter(hatar det ordet).
 
Som synes ägde vi staden iaf i våra hemmagjorda bandanas.

Jag och Sofie har även bokat en resa till Mexico city efter terminen. Vi kommer vara där den 14 december till 5 januari. Tanken är att vi ska resa runt lite i centralamerika. Från början var planen att åka ner i centralamerika ända ner till Costa Rica med buss men det kanske är för farligt och för långt, vi får se. Det ska iaf bli ruggigt spännande och intressant att uppleva lite Mayatempel, Mayakultur, djungel, Mexicaner och vita sandstränder. Alla förslag på resmål och aktiviteter tas emot med tacksamhet.

Har även fått ett husdjur som sitter på stupröret utanför mitt fönster på fjärde! våningen.

Färgen är för övrigt oerhört lik Malms efter Rix FM festival 2002.


See you later, alligator

Vi börjar där vi slutade med förra lördagens segeltur. Doug hämtade mig och Jutta vid 10 tiden och det bar av till Pensacola Yacht club.(Smaka på det namnet, långt ner i gommen) Doug har bott på en militärbas i Tyskland i 6 år så planen var att vi skulle prata tyska i bilen. Tyvärr visade sig mina tyskakunskaper vara begrenzt varpå konversationen inte flöt på särskilt bra. Men Gunde skulle varit nöjd med mig iaf.(Hur jag stakade mig, för er trögtänkta jävlar; Va? förstår ni fortfarande inte, börja kolla på på spåret) Hur som helst vi kom fram till Yacht cluben och möttes av detta bedårande hus i 1900-tals arkitektur.

Vem ställde trädet i vägen?


Vi fick dock nöja oss med jollar och en katamaran.

Jag började att åka med jollen som är en båt för två personer. Jag fick en erfaren skipper(Styrman?) i min båt som till och med tävlade för UWF. Jag fick således börja med att agera crew vilket innebär att man reglerar framseglet. Det var kul även om jag var livrädd att bli knockad av bommen som for från den ena änden till den andra. Speciellt roligt var det att luta sig ut över kanten för att reglera lutningen på båten. Så var det äntligen dags för mig att agera skipper. Efter två kapsejsningar fick dock crew nog och skickade mig till katamaranen istället. Den båten gick snabbare men var inte lika rolig att åka i, i och med att den är mer lättmanövrerad. Sammantaget var det en rolig dag men till alla fattiglappar därute så var det mer jobb med att lägga i och ta upp båtarna än nöje. Segling för mig är fortfarande något som rika gör som inte vet hur de ska göra av med alla sina pengar.

Söndag till onsdag spenderade jag genom att plugga till två tentor. På torsdag kväll bar det äntligen av till stranden igen. Vi fick njuta av en underbar solnedgång över Pensacola Beach.



Kvack, kvack.

Senare på kvällen drog jag och Sofie med roommates till Seville som är nattklubben här i stan. Danskulturen här är något annorlunda och går ut på att killen står bakom medan tjejen dansar framför och gnider sin rumpa mot killens genitalier.

Ungefär så här ser det ut.

I fredags blev det ytterligare ett strandbesök. Jag åkte med några franska tjejer och på stranden mötte vi upp lite andra lirare också. På vägen till stranden käkade vi på McDonalds. Big Mac index låg på 4.38$ för en meny vilket motsvarar 25 kr. På McDonalds mötte vi också något så ovanligt som ett svart motorcykelgäng från New Orleans.

På fredagskvällen samt idag var det fotbollsturnering. Jag var med i ett lag vilka jag spontanspelat med i gymmet. Vi gjorde totalfiasko. Först förlust mot ett gäng brassar, följande matcher spelade vi 5 mot 7 eftersom vi inte hade tillräckligt med folk. Amerikanare gnäller tydligen också väldigt mkt på domaren även i en plojturnering som denna. Jag blev helt slut av att spela i den stekande hettan och sitter nu i mitt rum och försöker återhämta mig en lördagskväll.

Over and out

Denna vecka har det inte hänt så mycket spännande. Har satt fart på pluggandet lite eftersom jag har test Fredag, Måndag och Onsdag. Livet kommer därför antagligen vara ganska händelselöst fram tills torsdag nästa vecka. Kommer i alla fall åka och segla på Lördag vilket jag är mycket taggad inför. Det är en snubbe som heter Doug som var med på kayaktrippen som bjudit med mig och tyskan Jutta att segla.

Jag har även hunnit med att gå med och gå ur ett flaggfotbollslag. Flaggfotboll är amerikansk fotboll utan tacklingar. Det var meningen att jag skulle vara med i en serie inom skolan men eftersom det var matcher två ggr i veckan så tyckte jag att det tog för mkt tid. Laget som jag spelade med skulle dessutom träna två ggr i veckan fast de var ruttna. Dessutom var det tråkigt. Den enda roliga positionen är quarterback de andra springer bara och hoppas att de ska få bollen enbart för att bli söndertacklad på en gång. Till och med idrotterna är väldigt individualistiska här. De två mest populära Amerikansk fotboll och Baseball är bägge idrotter där individen står i centrum.

I torsdags åkte jag in till downtown Pensacola. Jag tog cykeln en bit för att sedan hoppa på en buss som tog mig till downtown Pensacola. Cykeln kunde man ta med på bussen vilket jag också gjorde. Reflektioner från bussresan var att det bara var svarta, fattiga med McDonaldsemblem eller liknande på tröjan som åkte buss. Downtown var inte mycket till centrum och det enda som fanns var lite barer, restuaranter, rådhus och en yachtclub. Shoppar kläder gör man på köpcentrum utanför centrum.

Det här är typ huvudgatan i 400 000 staden Pensacola. Inte så exalterande.

Plötsligt såg jag ett buskage som såg häftigt ut. Jag cyklade igenom det och kom till en gammal Kaj som den här mannen använde som fiskebrygga.

De här ligisterna använde kajen som en skejtramp. Och de lyckades rätt bra, kolla höjden.

Resan gick vidare och jag åkte in till centrum igen för en matbit. Jag hittade en schysst pizzeria men ingenting att låsa fast cykeln vid. Jag frågade några herrar om de visste var det fanns ett cykelställ. Det gjorde de inte men det visade sig att de jobbade War veterans supportkampanj för John McCain och Pallin. De sa till mig att jag kunde ställa cykeln inne hos dem. Sagt och gjort spatserade jag in med cykeln rakt igenom republikanernas valkampanj och ställde den i ett förråd längst in i byggnaden.

Hyfsat absurd situation.

Efter maten åkte jag ner mot havet igen och tog några bilder


Avslutningsvis några djurbilder:

Torsdagen avrundades med att kolla på en rapbattle på Campus. Rapbattle är när två personer står på scen och dissar varandra med lyrik om alltifrån deras guldkedjor till deras mammor. Det var riktigt underhållande även om det var svårt att höra vad de sa.



Va? Ramlade han. Äntligen en amerikansk berättelse utan lyckligt slut.

Igår kväll åkte jag Sofie och Claire in till staden för en barrunda. Sofies och Claires rumskamrat Elaine jobbar på en gaybar. Därför åkte vi dit. Elaine är även medlem i en förening på campus som heter gay straight alliance. Hennes föräldrar är dock superkonservativa och republikaner. Hon har inte talat om för dem att hon är bi och hon säger att om hon skulle göra det så skulle hon bli utesluten ur familjen. För att ytterligare belysa hur idiotkonservativa många är här, så har Sofies tredje rumskamrat Kat en pojkvän sen ett år tillbaka som hon spenderar all tid tillsammans med. Men när de är på besök hos Kats föräldrar så får de inte sova i samma rum. Åter till ämnet. Det finns väldigt många bögar här och ryktet säger att det beror på att militärbasen här lockar dem att flytta hit. Om det är sant eller ej låter jag vara osagt. Under introduktionen så sa konstapeln till oss att det är vanligare att män blir nerdrogade och våldtagna än kvinnor här. Jag höll således hårt i glaset hela kvällen.

Idag har jag varit på utflykt via skolan. Vi var i viken och paddlade havskajak. Vi var bara sju stycken eftersom alla bangade ur pga att orkanen Ike bildade massiva vågor längs med kusten. Det var riktigt coolt att se. Havsnivån hade även stigit med 2 meter pga orkanen. Röd flagg var således utlyst och vi fick hålla till i viken istället. Det var en soft dag och jag brände mig lite på axlarna för första gången sen jag kom hit. För övrigt gjorde jag bort mig när jag sa "this was soft". Soft är tydligen inget uttryck de använder sig av i USA utan det verkar bara vara vi i Sverige som gör det.

Nu har jag lärt mig hur man laddar upp videos också. Det var inte så svårt.


Vi börjar med när jag visar mina skills på surfbrädan.




Och följer upp med den ytterst populära dansen cupid shuffle. När den går igång i högtalarna springer alla till dansgolvet och ger gärnet. Om ni tänker er sent 90-tal och "ala coscuerpo agria macarena, hey macarena" så förstår ni vad jag menar. Notera speciellt killen i blå tröja. Han har stilen.




Dolda kameran, Maiko från Japan blir utsatt för förnedrings-TV när hon blir skrämd av en krabba.

I går kväll var jag av någon anledning uppe till 3.30 och bara hängde hos Enriq och Shibby. Plikttrogen som jag är hade jag ställt klockan på 9 ändå. När så gryningen kom så bestämde jag mig dock för att skippa första lektionen och sova vidare. 10.45 kom jag iaf upp och satte mig vid datorn. Då såg jag att det var en publik föreläsning kl 11 på campus om kriget mot terrorismen. Så jag slängde på mig lite kläder och satte mig på cykeln och trampade dit.

Så här stod det på nätet:
Gen. Mike Ferguson, accomplished attorney and civilian aide to the secretary of the Army, During Ferguson’s military career, he has held numerous command and staff positions and has been awarded over 30 awards, decorations and badges. Ferguson’s lecture will review events related to the Global War on Terror. Drawing on his service of 30 years as an infantryman in the U.S., Germany, Korea, Vietnam and Japan, he will also address the current situation with insights covering the country’s “Call to Duty” for the long war ahead and the enemies our nation faces in the future.


Jag var således beredd på det värsta, men det blev ännu värre. Generalen Mike Fergusson var en sjuttioårig gammal gubbe. Hans värderingar var som ens värsta fördomar om USA.

Hans föreläsning handlade alltså om kriget mot terrorismen. Mike talade om 11 september och även om andra terroristattentat som drabbat USA. Han följde upp det med att säga att 30-70 % av Imanerna på något sätt förespråkade Jihad. Han hade även ett historiskt perspektiv där han talade om Jihad 800-1200 e.k. när Muslimerna bredde ut sig över mellanöstern, nordafrika och spanien. Mike nämnde dock inget om de kristna korstågen. Sen berättade han att Islam är den snabbast växande religionen och att muslimer föder jättemånga barn. Han sa att muslimerna håller på att ta över världen och att det oroade honom. Denna inställning förvånade mig lite. Jag trodde att de ansåg att det var en minoritet av muslimerna som var problemet inte hela religionen. Min analys är att amerikanerna är rädda för mycket. De bor ju till och med i inhängnade områden. Det var verkligen en "vi mot dom"-känsla i rummet och självklart användes den amerikanska patriotismen som argument. Han sa att 300 000 000 miljoner amerikaner har de 500 000 militärerna att tacka för mycket. En sak har jag lärt mig här i USA. Man kritiserar inte den amerikanska patriotismen. Alla, verkligen alla är stolta över att vara amerikanare. De militärer jag träffat har haft som främsta argument: Jag vill hjälpa mitt land och försvara konstutitionen.
 

Han berättade även lite om Amerikanska krigsstrategier och att amerikanarna i Irak utgick från Bagdad och sedan säkrade floderna Eufrat och Tigris. Han sa att det var svårare i Afghanistan där det var så bergigt och landet var så stort. Det viktigaste när man gick i krig var att man hade egna folket med sig, efter det kom pengar. Mike sa att den amerikanska militären hade gjort många misstag genom åren men aldrig det allra största: Lägga sig ner och ge upp.

Hur skulle då terroristerna stoppas? Jo självklart genom att dödas och utplånas från jordens yta.

Föreläsningen tog slut och alla klappade utom jag. Självklart konfronterade jag honom även med lite frågor. Jag sa att jag ansåg att USA:s krig mot terrorismen bara spädde på hatet och rädslan för USA och ökade antalet terrorister. Han svarade med att de inte kunde tillåta terrorism utan att göra något. Jag fortsatte med att säga att en stor del av källan till allt hat mot USA i mellanöstern låg i Israel-Palestina konflikten och USA:s stöd till den Israeliska regimen. Han svarade med att han skulle sammanföra mig med en Israel så kunde vi diskutera lite. Alla skrattade...

Jag svarade med att  säga att jag skulle sammanföra honom med en palestinier och berättade om Palestinske fotbollspojken som blev skjuten i nacken i Abu-Diis av israeliska militären. Ingen skrattade...

Han svarade med att berätta om sin far som dog i world war II mellan Köln och Lierse när han slogs för sitt land.

Även om jag visste att jänkare var knäppa blev jag chockad av att de var så här knäppa. Efter föreläsningen kom det fram en gubbe som jag tyckte mig känna igen och lugnade mig iaf lite. Han sa att Mike tillhörde en äldre generation militärer och att den nya generationen inte alls var lika knäppa. Han berättade att han hade tjänstgjort i Bosnien och att han hade träffat svenska militärer där. De hade en helt annan approach(Silvstedt-svenska) på krig än jänkarna. Medan amerikanarna var tungt beväpnade och rädda var svenskarna lättare beväpnade och fick en helt annan kontakt med lokalbefolkningen än vad jänkarna lyckades få. Han berättade även om en vän till honom som varit i Afghanistan. Där pågick det strider mellan jänkare och Afghaner. Först höll grupperna avstånd och sköt mot varandra men så en dag blev amerikanarna inbjudna till en rosträdgård. Där bjöds de på te och diskuterade om rosor och allt annat än politik. De blev vänner och ville naturligtvis inte skjuta varandra efter detta. Efter ett tag utvecklades diskusionen till annat än rosor och de försökte hitta en lösning på deras gemensamma problem. Gubben ansåg att det var oerhört viktigt att utbilda militären i utländska språk. Han sa att det gjordes men för sent. Man börjar inte utbilda folk förrens krigen började och utbildning inom matte, forskning och till ingenjör var av högre prioritet. Efter vårt samtal presenterade sig gubben för någon annan och då kom jag på vem han var. Han hette CJ Lewis och jag kände igen honom från gårdagens "Rock the vote". Han är borgmästarkandidat i Pensacola. Det var således den andre av tre borgmästarkandidater jag avverkat på två dagar.

Anledningen till att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen är att det känns som man kommit in i vardagen här nere. Och om vardagen vill väl ingen höra, eller hur. Jag ska iaf försöka plocka ut de extravaganta bitarna ur vardagen och leverera dem till er. Vi börjar därför med lite vardagsrutiner. Har äntligen kommit igång med lite idrott här nere. Har spelat fotboll i gymmet med ett gäng amerikanare två gånger. Mitt nya smeknamn är numera: "the beast from the east". Under andra fotbollspasset kommer det plötsligt en snubbe inspringande med en CD-skiva i handen. Han trycker in den i cd-spelaren och trycker på play. Döm av min förvåning när jag hör tonerna från Basshunters "Vi sitter i Ventrillo och spelar lite data" komma ut från högtalarna. Killen har hela Basshunters CD och jag spelar fotboll i 2 h till Basshunter. En av låtarna på CD:n var dessutom Patrik LIndbergs(Målvakt i sturehov) "Vifta på händerna". Efter ytterligare lite efterforskningar så visar det sig att även min roommate James har hela Basshunters skiva. Han är tydligen stor här. Det är inte så att alla vet vem det är men ändå.

Brukar även simma en del i simhallen. Århundradets citat kommer även därifrån. En gubbe på badet sa att han först trodde att jag var Michael Phelps eftersom jag var så lång och ståtlig. Visserligen skedde detta i omklädningsrummet och inte i vattnet men ändå.

I fredags bjöd jag och Enriq på barbecue utan grill, vi tänkte först grilla men kom på att det var för mycket jobb så vi stekte hamburgarna istället och gjorde pastasallad. Vi satt nere vid poolen vid westvillage och det var ca 15 pers från världens alla hörn på festen. Senare kvällen gjorde jag Gustavs numera klassiska korttrick för japsarna. Nu tror de att jag är någon slags medicinman eller något, sådan succe blev det.

I lördags var det återigen dags för ett besök på stranden:


Pamela Anderson sitter i bilen

Vart slutar stranden?

Passa dig för denna Krab(b)a[t]

Idag måndag var det dags för skola igen. Jag köpte pepperonipizza till lunch. Till min stora förargelse så såg jag när jag gick ut från lunchen att de delade ut gratis pepperonipizza utanför. Det var ett evenemang som hette Rock the vote som skulle försöka hippa upp politik lite. Superintendents(Skolöverhuvuden?, tänk Simpson: superintendent Chalmers), Majors(Borgmästare) och Presidentkandidater gjorde reklam för sig. Superintendents Och Majors var där i egen hög person. De flesta var helknäppa gamla gråhåriga gubbar som bara pratade dravel men en snubbe utmärkte sig. Killen kliver upp på scen med en vit gitarr, vita solbrillor och hästsvans. Hans hjärtefråga var miljö och han var riktigt vettig. Först pratade han lite om hans åsikter sen avslutade han sitt framförande med en låt som han skrivit själv. Kommer inte ihåg all lyrik men den gick något i stil med Fascist are greedy. Naturligtvis tog jag mig ett snack med snubben efteråt. Han hette Eric Schmidt. Så är ni invånare i Escambia county så vet ni vem ni ska rösta på. Under samtalet med Eric kom det också fram en annan tjej för att ställa frågor. Hon visade sig vara något så ovanligt som en amerikansk socialist.

På återseende

Som ni ser blåste och regnade det rejält stundtals under Gustavs framfart. Klockan 7 på måndagsmorgonen vaknade jag av att Gustav knackade på rutan. Totalt var man instängd här i ungefär 24 h innan man vågade sig ut igen, det blev ganska långtråkigt efter ett tag även om det var coolt att se. Vid två-tiden blev det spännande igen när det blev tornadovarning i Pensacola. Ingen tornado utvecklades dock.

Även om det blåste och regnade rejält här så hade vi ändå tur att vi var så pass långt ifrån centrum som vi ändå var, orkanen avtog dessutom lite i styrka och blev inte riktigt lika stark som det förutspåddes. Alfabetet rullar vidare och härnäst väntar Hanna och Ike som dock inte förväntas träffa oss. Intresant att se Aftonbladets och Expressens maxade rapportering härifrån. Hade något liknande varit på g i östasien hade man nog inte hört mycket om det. Men jag ska väl inte säga så mkt med tanke på min bloggs inriktning.

Igår cyklade jag och shoppade på en galleria en bit härifrån. Jag fyndade rejält och köpte 2 t-shirts, 2 shorts, simglasögon, 2 kepsar och en ryggsäck för 55 $(350 kr). Klå det om ni kan. Jag käkade även en Baconator på Wendys(stor hamburgarekedja). Den bestod av 2 hamburgare, ost och jävla massa bacon. Jag var även inne på Waffle house som är en våffelkedja som finns överallt. På vägen till gallerian körde jag förbi tre stycken. Därinne snackade jag med någon snubbe som var på flykt från orkanens härjningar i New Orleans.

Äntligen! Fredag var dagen när den största anledningen till att jag åkte hit skulle tillryggaläggas.

Det tog ett tag innan vi kom iväg. Vi åkte ca. klockan 14 men då var det desto bättre uppslutning, 11 personer var vi sammanlagt.



När jag först såg stranden sprang jag och jublade. Sen gick jag tillbaka och tog det här fotot, så ni också kan njuta lite eller än bättre bara vara avundsjuka. Som ni ser är sanden helt kritvit, stranden är väldigt bred och lång. Jag vet inte hur lång den är men för att förenkla det lite kan vi säga att den är hur lång som helst. Det är absolut en av de bästa stränderna jag någonsin har varit på. Helsjchysst!



Vi var dock inte helt själva på stranden. Efter ett tag såg vi delfiner en bit ut. Även mannen med vit tröja såg dem och tog sedan sitt spö och försökte fiska upp en av dem. Vi såg även en flygfisk som hoppade, en flygande pelikan, maneter samt småfisk som simmade vid ens fötter. Det finns även mycket hajar utanför stranden. Livvakterna flyger varje dag för att kolla om det marina livet är för nära stranden, om de är det sätter de upp en lila flagga.



Stekare
Erik, Shibby, Enriq, Hitomi, Natsui.

På kvällen hade Jeffreys studentförening, ESA fest. Jag, Manon och Enriq skulle gå dit och bevisa att vi inte var feta amerikaner, dessutom hade vi inte tillgång till bil. Festen skulle vara en bit off campus. Vi hittade en gul cykel som man får cykla på på campus.

Jag skjutsade Manon på styret


och Enriq tog sin cykel, och Manons handväska.

När campus tog slut blev vi tvungen att gå och lämna gula cykeln. Vi gick efter en stor väg utan lysen det skulle inte vara en särskild lång bit. Men när vi hade gått en ganska lång bit och trotoaren tog slut och vägen svängde så bestämde vi oss för att vända. Naturligtvis svarade inte Jeffrey i telefonen. Dagen efter fick vi veta att festen hade varit precis bakom krönet och att det hade varit 120 pers där.

Och så var det det här med konstiga djur. När vi gick tillbaka gick vi på andra sidan vägen. Manon gick först och när vi mötte en bil med strålkastare upptäckte hon att hon hade detta 20 centimeter framför hennes ansikte


 På natten kryllar det även av ödlor på West village fasader.



På lördagskvällen mötte jag också en tvättbjörn, tyvärr blev bildkvaliteten lite dålig men står man tre meter från en tvättbjörn är man inte så kaxig att man har tid att ställa in kameran. De må se gulliga ut men är man på deras revir så biter de och släpper aldrig taget. Den började dessutom efter ett tag gå mot mig och var som närmast 1 1/2 m ifrån mig innan jag cyklade iväg på min nya cykel som jag köpt för 66 dollar.

På förmiddagen hade jag även varit ute och cyklat i nationalparken bredvid campus. Ca 100 m från huset där jag har mina lektioner ser jag 5 sköldpaddor komma simmande. Jag hade inte kameran med mig men jag kan lova att jag kommer att lägga upp en bild på en sköldpadda någon gång på bloggen. Gör jag inte det ska jag börja äta ris.

Snart är det dags för orkanen Gustav(Spansk uttal, Första bokstaven i namnet visar vilken i ordningen de är, Gustav är således den sjunde 2008) att blåsa in över Pensacola. Centrum för orkanen kommer dock troligtvis vara en bit väster om Pensacola, i Missisippi eller Alabama. Vi i Pensacola kommer troligtvis få uppleva en tropisk storm. Tropical storm warning är nu utfärdat här, vilket innebär att stormen uppskattas vara här inom 24 h eller mindre. Jag är både förväntansfull och lite nervös inför stormen. Det blir väldigt intressant och spännande att uppleva på nära håll. Samtidigt är jag glad att Orkanens centrum inte uppskattas vara närmare. Just nu är det väldigt lugnt här, det är inte många ute och campus känns lite som en spökstad. Vädret just nu är väldigt lugnt men varmt och fuktigt. Som det ser ut nu så kommer vi inte behöva gå till skyddsrummet som är beläget i de gemensamma byggnaderna på campus.


Det här trädet utanför mitt fönster blir intressant att följa.

Jag har iaf lagt ner alla lösa föremål i skåp ifall någon ruta skulle gå. Mina rumskamrater kommer dock troligtvis skratta åt mig när de hör det men jag tar den risken. Lokalbefolkningen tycks inte vara särskilt nervösa inför ovädret. De har varit med förr. Gustav är dock en ovanligt stor orkan. Den största på flera år, den är faktiskt större än Katrina som var förödande för New Orleans och där över 1500 dog. Jag frågade James hur så många kunde dö i ett land som USA och han sa att det hade flera orsaker. Vissa delar av New Orleans ligger under havsnivån vid Missisippiflodens delta. De flesta som dog dog inte av vindarna utan av översvämmningarna som följde i dess fotspår. 80 % av staden översvämmades. En annan anledning var att myndigheterna inte tog orkanen på tillräckligt stort ansvar och evakueringsorderna kom för sent. Den här gången har man varit försiktigare och hela New Orleans är nu evakuerat.

Även Pensacola har tidigare drabbats av en förödande orkan. 2004 drog Ivan in över staden och fortfarande pågår uppbyggnadsarbete på sina håll. Bl.a. så försvann bron till Pensacola Beach och delar av bron står fortfarande kvar i vattnet. Det är stora krafter i en orkan. Jag följer utvecklingen på Weather.com