Pensacola

I går kväll var jag av någon anledning uppe till 3.30 och bara hängde hos Enriq och Shibby. Plikttrogen som jag är hade jag ställt klockan på 9 ändå. När så gryningen kom så bestämde jag mig dock för att skippa första lektionen och sova vidare. 10.45 kom jag iaf upp och satte mig vid datorn. Då såg jag att det var en publik föreläsning kl 11 på campus om kriget mot terrorismen. Så jag slängde på mig lite kläder och satte mig på cykeln och trampade dit.

Så här stod det på nätet:
Gen. Mike Ferguson, accomplished attorney and civilian aide to the secretary of the Army, During Ferguson’s military career, he has held numerous command and staff positions and has been awarded over 30 awards, decorations and badges. Ferguson’s lecture will review events related to the Global War on Terror. Drawing on his service of 30 years as an infantryman in the U.S., Germany, Korea, Vietnam and Japan, he will also address the current situation with insights covering the country’s “Call to Duty” for the long war ahead and the enemies our nation faces in the future.


Jag var således beredd på det värsta, men det blev ännu värre. Generalen Mike Fergusson var en sjuttioårig gammal gubbe. Hans värderingar var som ens värsta fördomar om USA.

Hans föreläsning handlade alltså om kriget mot terrorismen. Mike talade om 11 september och även om andra terroristattentat som drabbat USA. Han följde upp det med att säga att 30-70 % av Imanerna på något sätt förespråkade Jihad. Han hade även ett historiskt perspektiv där han talade om Jihad 800-1200 e.k. när Muslimerna bredde ut sig över mellanöstern, nordafrika och spanien. Mike nämnde dock inget om de kristna korstågen. Sen berättade han att Islam är den snabbast växande religionen och att muslimer föder jättemånga barn. Han sa att muslimerna håller på att ta över världen och att det oroade honom. Denna inställning förvånade mig lite. Jag trodde att de ansåg att det var en minoritet av muslimerna som var problemet inte hela religionen. Min analys är att amerikanerna är rädda för mycket. De bor ju till och med i inhängnade områden. Det var verkligen en "vi mot dom"-känsla i rummet och självklart användes den amerikanska patriotismen som argument. Han sa att 300 000 000 miljoner amerikaner har de 500 000 militärerna att tacka för mycket. En sak har jag lärt mig här i USA. Man kritiserar inte den amerikanska patriotismen. Alla, verkligen alla är stolta över att vara amerikanare. De militärer jag träffat har haft som främsta argument: Jag vill hjälpa mitt land och försvara konstutitionen.
 

Han berättade även lite om Amerikanska krigsstrategier och att amerikanarna i Irak utgick från Bagdad och sedan säkrade floderna Eufrat och Tigris. Han sa att det var svårare i Afghanistan där det var så bergigt och landet var så stort. Det viktigaste när man gick i krig var att man hade egna folket med sig, efter det kom pengar. Mike sa att den amerikanska militären hade gjort många misstag genom åren men aldrig det allra största: Lägga sig ner och ge upp.

Hur skulle då terroristerna stoppas? Jo självklart genom att dödas och utplånas från jordens yta.

Föreläsningen tog slut och alla klappade utom jag. Självklart konfronterade jag honom även med lite frågor. Jag sa att jag ansåg att USA:s krig mot terrorismen bara spädde på hatet och rädslan för USA och ökade antalet terrorister. Han svarade med att de inte kunde tillåta terrorism utan att göra något. Jag fortsatte med att säga att en stor del av källan till allt hat mot USA i mellanöstern låg i Israel-Palestina konflikten och USA:s stöd till den Israeliska regimen. Han svarade med att han skulle sammanföra mig med en Israel så kunde vi diskutera lite. Alla skrattade...

Jag svarade med att  säga att jag skulle sammanföra honom med en palestinier och berättade om Palestinske fotbollspojken som blev skjuten i nacken i Abu-Diis av israeliska militären. Ingen skrattade...

Han svarade med att berätta om sin far som dog i world war II mellan Köln och Lierse när han slogs för sitt land.

Även om jag visste att jänkare var knäppa blev jag chockad av att de var så här knäppa. Efter föreläsningen kom det fram en gubbe som jag tyckte mig känna igen och lugnade mig iaf lite. Han sa att Mike tillhörde en äldre generation militärer och att den nya generationen inte alls var lika knäppa. Han berättade att han hade tjänstgjort i Bosnien och att han hade träffat svenska militärer där. De hade en helt annan approach(Silvstedt-svenska) på krig än jänkarna. Medan amerikanarna var tungt beväpnade och rädda var svenskarna lättare beväpnade och fick en helt annan kontakt med lokalbefolkningen än vad jänkarna lyckades få. Han berättade även om en vän till honom som varit i Afghanistan. Där pågick det strider mellan jänkare och Afghaner. Först höll grupperna avstånd och sköt mot varandra men så en dag blev amerikanarna inbjudna till en rosträdgård. Där bjöds de på te och diskuterade om rosor och allt annat än politik. De blev vänner och ville naturligtvis inte skjuta varandra efter detta. Efter ett tag utvecklades diskusionen till annat än rosor och de försökte hitta en lösning på deras gemensamma problem. Gubben ansåg att det var oerhört viktigt att utbilda militären i utländska språk. Han sa att det gjordes men för sent. Man börjar inte utbilda folk förrens krigen började och utbildning inom matte, forskning och till ingenjör var av högre prioritet. Efter vårt samtal presenterade sig gubben för någon annan och då kom jag på vem han var. Han hette CJ Lewis och jag kände igen honom från gårdagens "Rock the vote". Han är borgmästarkandidat i Pensacola. Det var således den andre av tre borgmästarkandidater jag avverkat på två dagar.