Pensacola

Ja, ni hörde rätt. Idag har jag sett min första livs levande fria alligator. Det här är historien om hur det gick till:
Jag och Enriq hade lånat en kanot av skolan. Vi la i den i naturskyddsområdet precis intill campus. Förväntningarna på att få se alligatorer var låga. Folk vi pratat med sa att de var sällsynta, folkskygga och om man väl såg dem små. Vi trodde aldrig vi skulle få se en redan på vår första kanottur. Turen började och vi färdades uppströms längs den smala ån som rinner genom ett träsk. Vi paddlade ytterst varsamt för att inte skrämma bort djurlivet. Efter ett tag blev terrängen oigenomtränglig och vi vände och färdades nedströms istället. Tanken var att vi skulle åka till den stora floden Escambia river. Naturen var underbar. Vi såg rikligt med små och stora fiskar i vattnet. Vi åkte in i en liten korvsjö där plötsligt en gigantisk fågel flög upp från vassen. Resan gick vidare och plötsligt ser jag något gråaktigt i gräset på stranden. Efter ett tag inser jag att det faktiskt är en alligator jag ser och samtidigt som jag plockar fram min kamera så viskar jag tyst till Enriq som sitter fram i båten att jag ser en alligator. Vid det här laget var vi inte mer än femton meter ifrån besten och vi har fortfarande fart i kanoten. Enriq drabbas av en mindre panikattack och försöker backa och plaskar med paddeln i vattnet. Alligatorn blir skrämd och simmar ner i vattnet under oss ungefär samtidigt som min kamera är redo för avlossning. Med kameran i ena handen, paddeln i den andra och en best under oss var det bara att börja paddla allt vi hade. Det blev ingen Escambia River denna gång men lika glad är jag för det. Att stå öga mot öga mot en alligator var helfränt. Den var uppskattningsvis två meter lång. Jag ska definitivt ut fler gånger med kanoten men vi får väl se om jag får sällskap av Enriq eller ej.


Tidigare i veckan var jag även ute på boardwalken och tog kort på de utlovade sköldpaddorna.

Nu behöver jag alltså inte äta ris något mer.

Torsdagen var dock redan planerad och det bjöds på japansk afton. Hitomi och Natskui lagade mat. Hela konceptet föll dock lite i och med att jag som sagt inte behöver äta ris längre. Men tjejerna lyckades rätt bra ändå. De gjorde en nudelrätt med lite kardemummasmak samt en rätt som kan sägas vara en blandning av vitkål, pannkaka, fläsk och omelett kryddat med lite fiskfjäll. Förväntningarna var väl inte så jättehöga men det smakade faktiskt bra och jag tryckte i mig rubbet.

Natskui, Hitomi och amerikanen Zero Blank are preparing yakisoba

Cutting the okonomiyaki.


Jag har även hunnit med ytterligare en utflykt till downtown Pensacola med buss och cykel. Nu är det officiellt, det är världens tråkigaste stadskärna. Känns lite som en spökstad när man går där. Man ser inte många människor bortsett från de i bilarna. Shoppar gör man i köpcentren. I stadskärnan finns bara några konstaffärer och restuaranter(hatar det ordet).
 
Som synes ägde vi staden iaf i våra hemmagjorda bandanas.

Jag och Sofie har även bokat en resa till Mexico city efter terminen. Vi kommer vara där den 14 december till 5 januari. Tanken är att vi ska resa runt lite i centralamerika. Från början var planen att åka ner i centralamerika ända ner till Costa Rica med buss men det kanske är för farligt och för långt, vi får se. Det ska iaf bli ruggigt spännande och intressant att uppleva lite Mayatempel, Mayakultur, djungel, Mexicaner och vita sandstränder. Alla förslag på resmål och aktiviteter tas emot med tacksamhet.

Har även fått ett husdjur som sitter på stupröret utanför mitt fönster på fjärde! våningen.

Färgen är för övrigt oerhört lik Malms efter Rix FM festival 2002.


See you later, alligator