Pensacola

I gryningen i torsdags begav jag och David oss ut på ett fantastiskt äventyr. Vi skulle bege oss till Fort Pickens som är en gammal militärbas som ligger vid mynningen av Pensacola bay. Fort Pickens byggdes 1834 för att försvara Pensacola mot inkommande båtar. Den var i bruk ända fram till 1942. Basen ligger längst ut på den väldigt långsmala och vackra ön där Pensacola Beach ligger på. Den består i princip bara av en sandbank där man kan se havet från båda sidorna.

Så här såg ingången till fort Pickens ut. Men där var vi inte än. Vi hade en lång resa framför oss innan vi nådde målet.

Vi gav oss iväg redan klockan sex på morgonen för att kunna njuta av soluppgången på stranden och för att undvika den värsta värmen.

Och vilken soluppgång sen. Vackrare än Mona Lisa.

Ok, Lars Ohly är inte gud. Jag är gud.

Tidigare fanns det en bilväg ut till fortet men den hade blivit förstörd av diverse orkaner så nu var enda sättet att ta sig ut med cykel eller båt. På internet hade vi läst att vi hade en 7 mile(drygt en mil) lång resa framför oss varav man skulle bli tvungen att gå 1 mile och kunde cykla resten.

Vi försökte trots allt cykla i sanden men blev snart varse om att det var en omöjlighet.

Långt borta i horisisonten såg vi två kullar på den annars så platta stranden.

Det visade sig vara den gamla vägen som hade blivit ihopkörd till två kullar. Vi tog en välbehövlig vattenpaus men efter ungefär en minut var vi så groggy av oljestanken att vi blev tvugna att gå vidare. Vi gick och vi gick men kom aldrig fram till någon ny cykelväg. Vi insåg att vi hade blivit lurade, vi hade nu gått betydligt mer än en mile i djup tung sand. Så vi lämnade cyklarna och bestämde oss för att gå utan dem istället. Men efter ett tag ångrade vi oss och hämtade cyklarna igen.

Ni kan tänka er glädjescenerna när vi äntligen hittade denna lilla vägremsa halvt eroderad ner i havet där vi äntligen kunde cykla en lite sträcka. Riktigt frän cykling var det. Tyvärr låg stora delar av vägen i strandkanten vilket på vissa platser förstörde stranden och gjorde den obadbar.


Till slut kom vi fram till en cykelväg men totalt var det nog 5 mile gång och 2 mile cykling. Efter ett tag upptäckte vi denna vapengömma från 1942. Vi gick in.

Därinne hittade vi denna mörka gång. Vi gick inte in.

Äntligen framme vid Fort Pickens. Stranden var obetalbart vacker men restricted area. Vi reflekterade över att det var fantatiskt att komma hit idag men att vi inte skulle vilja vara här för 100 år sedan.

Det här tornet var min favorit. Det ser ut att vara hämtat ur pangpang-spelet Far cry instinct. I verkligheten var det ett torn som användes för att ställa in siktet på en kanon från andra världskriget. Det fanns tidigare ett likadant torn

och denna kanonen mittemellan. Med hjälp av vinklar och trianglar ställde man sedan in siktet på kanonen.

Givakt.

Sammantaget var det en fantastisk upplevelse även om David inte var lika exalterad med tanke på att han har bott på en liknande strand i hela sitt liv och var lite frustrerad över allt gående.


I går lämnade jag Pensacola för första gången. Jag åkte till Niceville med mina andra roommates James och Jeffrey, samt Jeffreys tjej Molly. Vi skulle på Mulletfest(Fiskfest) i redneckland. Vi åkte först till Jeff:s föräldrar i Niceville. Jag kom mycket bra överens med hans familj och jag lärde hans far ett och annat om politik. Hans mor var en riktig bullmamma som bjöd på kakor och käk. Festivalen var på ett stort grönområde där de slagit upp tält och karuseller. Människorna var antingen klädda i cowboyhatt, militärkläder eller både och. Det spelades countrymusik och såldes stora öl. Jag har aldrig sett så många pickups samtidigt i hela mitt liv. Stämningen var således på topp och jag åt friterad haj och oreos(chokladkakor).